För många kan en blogg vara ett sätt att låta folk "känna dig", hålla koll på hur många som läser den varjedag. Det första du gör när du vaknar, när du har tid över och innan du går och lägger dig. För många är det en del av sitt liv. Lägga upp bilder på kläder man har på sig, man vill att andra ska se och tycka till.. duger man, är man tillräckling att tycka om. Många bygger upp en identidet som många kanske gömmer sig bakom, man har skapat en karaktär, en karatär man måste leva upp till. Jag och andra ungdomar vill bara igentligen bli accepterade precis som vi är och inte vilka vi borde vara. Alla gör misstag, pluggisen i klassen, den populära idrottskillen, den snygga tjejen i klassen, festprissen. Ändå är vi rätt lika ändå, kille som tjej, tönt som populär.
Vem har flest vänner på facebook? vem får mest "gilla" på sin nya profilbild, livet är rätt sjukt enligt mig. Men en del hos alla, våga vara dig själv är ett väl använt uttryck bland oss, men hur många lyckas igentligen? jag är då en av dom som inte alltid gjort det. Jag har klarat mig ändå och kommer göra det i fortsättningen men jag tycker det är något man ska försöka iallafall. Det finns saker som jag håller för mig själv, eller berättar för de jag verkligen litar på. Alla har sina upp och nergångar. Det är okej att vara glad och att vara ledsen för den delen också. Jag vet hur det är att känna att man inte räcker till, man är inte nog bra. En dag kommer den synen att ändras och det är upp till en själv. Det finns mer männsikor runt omkring dig som bryr sig om dig än vad du anar. Vänner är viktiga att ha i livet, vissa kan verkligen vända en dag från den värsta morgonen till en dag som slutar som en bra kväll. Det handlar om att hitta sin plats, något som kan ta hela livet. Jag är 17år, 17 år har jag levt på denna jord... Tonåren är rätt märkliga och inte minst rätt fantasiska. En tid du kommer minnas under livets gång så varför inte göra den minnesvärd, något du vill minnas. Längst upp på min header står några ord som påminner varje gång. "stop wishing your life was diffrent and live the one you have, because it's the only one you've got"

Den här bloggen är upp till var och en att läsa, jag bryr mig inte om det är 1,10,100,1000 eller 10000000 personer som läser den. Jag skriver den här först och främst för mig själv. Ibland går jag och tillbaka och läser vad jag skrivit  tidigare och olika bilder, det väcker minnen. Många väljer att ta bort sin blogg när de slutar skriva, men jag vill ha kvar den.. inte för att ni ska läsa den, utan för att jag själv ska kunna göra det.