Heej! Ni som känner mig rätt väl eller läser bloggen från och till känner nog till att jag har problem med mina knän. 22 mars förra året i vännes på gamen games (volleyboll turnering ungefär 2veckor innan u17sm) skulle jag passa ett helt vanligt kantpass. Men jag råkade vrida och lägga tyngd på mitt högra knä och det small till, kommer ihåg ögonblicket exakt, mitt knä fastnade mellan rakt och 90grader. Jag minns hur j*vla ont det gjorde. Jag hoppade med tårarna i ögonen ut från plan. Jag fatta knappt vad som hände... Jag minns att tomas bergqvist gav mig två verktabletter och sa "ta det lugnt de här är över på några dagar" men så blev det inte.. Dagen efter hoppade jag på kryckor efter ett besök på sjukan. Jag insåg att sm resan var som gott inställd. Jag som längtat så otroligt mycket och att till och med kanske få följa på u21. Medans de andra stack iväg till gbg. For jag på konfaläger. Knät hade lossnat men så hände det igen... Fastnade ännu en gång. Från sjukan skicka dom mig vidare och vidare.. Tillslut hamna jag på idrottsmedicin i umeå. De undersökte mig och kostatera att min inre minsk var av i mitten och att jag behövde opereras så snart som möjligt. Den 22 maj opera jag mig och allt gick bra. Hela sommaren rehabba jag och skulle smått kunna vara med när vi gick in i hallen igen. I okt friskförklardes jag och veckan innan hade jag börjat känna av det vänstra.. Läkarna och sjukgymnasten konstaterade att jag hade översträngt det och var tvungen att vila 2 veckor. Hade ju som sakt gått på kryckor i 4mån. Men det fortsatte göra ont så jag sökte åter igen hjälp. De sa nu att jag troligen hade nått som var ytterst ovanligt det kallades plicta syndrom eller nått sånt. Jag fick äta inflamations hämmande i 2veckor. Men det hjälpte inte heller och jag hade fortfarande ont. Jag fick veta att magnetröken skulle vara nästa steg och i börjar på januari under jullovet åkte jag till stan och fick röken. Där de skulle titta på svaren och skicka till den läkare som gav mig remissen. Detta samtal tog två veckor innan det nådde mig idag. I mitt vänstra knä har jag en miniskfraktur och hänvisas till idrottsmedicin i umeå igen. Får väl se om det blir operation igen eller vad dom säger men jag är ända glad över att få veta vad det är. Skulle ha blive sätt arg om de inte sett nått på röken...